Den sympatiske Obama

Mediaretoriken kring Barack Obama är motbjudande. Han, den svarte, intellektuelle, sympatiske fredspristagaren och före detta socialarbetaren som ”egentligen inte vill krig”, ”egentligen” vill stänga Guantánamobasen osv, har nu ”målat in sig i ett hörn” i frågan om Syrien. Till skillnad då mot föregångaren, den dumdryge, osympatiske presidentsonen och ”texasgubben” George W. Bush.

Just därför att bilden är så lockande måste jag värja mig.

I fem års tid har hans drönare spridit död och förintelse mot civila och rebeller i Jemen, Pakistan osv. Hans soldater har dödat och våldfört sig i länder som Irak (nej, USA har inte lämnat det landet) och Afghanistan. Fångar sitter kvar på tolfte året utan rannsakan och dom i Guantánamo, Abu Ghraib och Bagrambasen i Afghanistan.

Land efter land har bokstavligt slagits sönder i jakten på påstådda terrorister eller misshagliga regimer: Somalia (på 90-talet), Afghanistan, Irak, Libyen och så nu Syrien? Därefter Iran? Nordkorea är kanske skyddat av närheten till Kina. Knappast länder jag velat leva i, men det som kommit efter är så mycket värre. Det enda vi vet är att när bomberna slutat falla och skotten tystnat återstår ruiner. Och hungriga, desperata människor som famlar efter något att hålla sig i.

Och därför behövs folk som Mannings och Snowden. På onsdag går jag ut och visar min avsky mot ”den sympatiskes” närvaro i vårt land.

Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama och  USA