Fortsätt till huvudinnehåll

Debatt

En gång har jag deltagit i en tv-debatt. Det gällde narkotika och mediernas glamourisering av vissa artisters drogmissbruk. Det jag minns bäst är att jag blev bjuden på taxi till och från TV4:s dåvarande hus vid Storängsbotten. Jag satt bredvid Kerstin Hallert och levererade min replik (som gällde såpaskådisen Lina Perned som just medverkat i en omfattande ecstacy-rättegång). Hallert sade sig för övrigt känna till mig väl, vilket måste varit en lögn eftersom jag var där som ersättare för Britta Svensson på Expressen.

Nåväl, det här tänker jag på när jag läser Lena Anderssons definition av begreppet ”debatt” lördagens Svenska Dagbladet (29/3-08):
”Debatt uppstår när det inte är uppenbart vad som är rätt och fel, när ett perspektiv som är giltigt för den ena och försvaras med förnuftsargument bryts mot ett perspektiv som är giltigt för den andra och försvaras med förnuftsargument, så att det uppstår en tankespiral och ett möte mellan tankar som vässas mot varandra till allt högre höjder men inte ett slutgiltigt svar.”
Behöver jag påpeka att hon inte finner den typen av debatt i Sveriges Television.

Andra bloggar om och .
Etiketter:

Kommentarer

Anonym sa…
Tänker du på den sensate utvecklingen i Göteborg med Stina Dabrowski och Janne Josefsson?
02 april, 2008 23:18
Anonym sa…
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
03 april, 2008 20:33
Anonym sa…
Tänker du på den senaste utvecklingen i Göteborg med Stina Dabrowski och Janne Josefsson?
(nu har jag lärt mej publiceringsverktyget...troligen glömmer jag det snart igen... det finns enklare bloggkommunikation än denna. Hur skall jag t.ex veta att jag skall kryssa för just rutan framför Namn/URL?)
03 april, 2008 22:41
Tom Carlson sa…
Jo, det var bl.a. de programmen Lena Andersson skrev om. Läs hela hennes krönika på länken. Den är läsvärd.
04 april, 2008 08:41
Anonym sa…
Jo, hon har nog rätt. Den prgramform som Lennart Persson i svt använde med två läger med fyra på varje sida och ett par minidebatter är betydligt bättre än "tjafset" som uppkommer vi trettiogränsen(?) Kameran och mickarna skall svepa över resp. hitta ljudkällan. Inte får någon sagt speciellt mycket. Alla känner sig frustrerade. Den viktiga känslan av att man fått vara med i TV, kan förståss ingen ta ifrån en...
04 april, 2008 21:12
Skicka en kommentar

Läs mer

Hur jag blev den jag blev (6): Aktivisten

Det första nummer av Folket i Bild/Kulturfront jag sålde hade en svart framsida med vita bokstäver som i blockskrift skrek ut: SVERIGES SPIONAGE. Det var inledningen till det som kom att kallas IB-affären . Det var föreningens Södermalmsavdelning som gjort en utflykt till Nynäshamn för att sälja tidningar. Jag hade helgpermis från lumpen i Karlskrona. Människor slet tidningen ur händerna på oss. ”Det här går ju bra”, minns jag att jag tänkte. Jag hade tillsammans med min dåvarande sambo, hennes mor och systrar delat på inträdesavgiften 250 kr när tidningen grundades 1971 (hyran för vår halvmoderna etta på Södermalm var då 180 kr). Nu hade jag varit på ett möte med Södermalmsavdelningen. Det hade just tagit slut med min dåvarande flickvän och sambo och jag behövde fylla tomrummet efter åren i teatergruppen. Sedermera blev jag invald i styrelsen för avdelningen och på något sätt utsedd till kassör.  Arbetet i lokalavdelningarna bestod i tidningsförsäljning utanför systembolag...
5 kommentarer
Läs mer

Hur jag blev den jag blev (6:2): Efter stormen, före stormen

Föreningen led av baksmälla efter IB-affären. Tidningen hade stått i centrum för omvärldens intresse. Alla krafter hade varit inriktade på arbetet med att skapa opinion och få de fängslade journalisterna fria. Nu var det åter vardag. En tidning skulle produceras var fjortonde dag, ekonomin svajade, även om förskotten från prenumeranterna med dagens mått var hisnande. Värre var att Folket i Bild fått rykte om sig att vara trög och långsam i kontakten med medarbetarna. En ny redaktion kom efter en tid på plats när först Jan Stolpe och sen Jan Guillou efter sin fängelsevistelse valde att sluta. Nya kvastar med bland annat Margareta Garpe med bakgrund på Aftonbladet tog vid. Samlevnadsfrågor och andra ämnen började ta plats i tidningen. Kritiken mot den nya inriktningen var hård: ”Det behövs inte en till Femina!” Själv hamnade jag i korsdraget efter att ha låtit mig intervjuas i samband med ett reportage om en, vad vi idag skulle kalla utbränd, f.d. FNL-aktivist. Min reträtt var inte särsk...
3 kommentarer
Läs mer

Odjur finns. Men inte där du tror

Lena och jag sitter på Vetekattens uteservering. Iakttar folklivet på Götgatan. Människor på väg hem till fredagsmys och välförtjänt helgvila. Bredvid oss sitter en ung kvinna. Kortklippt, mörkhårig, i blå jeansjacka. Hon pratar tyst men upprört i sin mobil. Jag hör att det gäller Gaza. Närmare bestämt kampanjen mot dem som protesterar mot kriget. En riksdagsman har nyss kallat några av dem som protesterar för ”odjur”.   Utrikesministern har utryckt sitt gillande genom att vidarebefordra meddelandet. Efteråt sitter kvinnan tyst och begrundar sin mobil. När hon ska till att gå reser jag mig och går fram till henne. – Jag hörde ditt samtal, säger jag. Jag vill bara säga att jag håller med dig. – Oh, tack, säger hon. Man tror att man blivit galen. – Jag är ju äldre, säger jag, men jag känner samma sak. De verkliga odjuren är ju dom som härjar i Gaza. Hon nickar. – Tack för att du delat med dig, säger hon och antyder ett leende, innan hon cyklar iväg. Kanske har jag g...
2 kommentarer
Läs mer

Finns det en verklighet?

Nej jag har inte blivit galen. Stolen jag sitter på är med största sannolikhet verklig. Den är vit, mjuk, knarrar lite när jag rör mig, luktar inget speciellt. Hur den smakar vill jag helst inte pröva. Men flugan som nyss satte sig på armstödet? Vad uppfattar den med sina fasettögon och klibbiga fötter. Vet den ens vad vitt är? På ett filosofikafé nyligen var temat för samtalet ”Verklighet”. Tillsammans formulerade vi olika frågor kring ämnet. Själv fastnade jag för frågan ”Finns det en verklighet” med betoning på en . Vi satt 15 personer i en ring. Men upplevde vi samma sak? Vår uppfattning om omvärlden påverkas av många faktorer, förutom de rena sinnesförnimmelserna: känsloläge, tidigare erfarenheter, själsliga förmågor som empati osv. Och alla som någon gång besökt en rättegångssal vet hur olika vittnen kan uppfatta samma skeende. Någon har sett en lång man springa sin väg. En annan tycker sig ha sett två personer osv. Vittnespsykologi är verkligen ett kapitel för sig. Då...
En kommentar
Läs mer