Fortsätt till huvudinnehåll

Debatt

En gång har jag deltagit i en tv-debatt. Det gällde narkotika och mediernas glamourisering av vissa artisters drogmissbruk. Det jag minns bäst är att jag blev bjuden på taxi till och från TV4:s dåvarande hus vid Storängsbotten. Jag satt bredvid Kerstin Hallert och levererade min replik (som gällde såpaskådisen Lina Perned som just medverkat i en omfattande ecstacy-rättegång). Hallert sade sig för övrigt känna till mig väl, vilket måste varit en lögn eftersom jag var där som ersättare för Britta Svensson på Expressen.

Nåväl, det här tänker jag på när jag läser Lena Anderssons definition av begreppet ”debatt” lördagens Svenska Dagbladet (29/3-08):
”Debatt uppstår när det inte är uppenbart vad som är rätt och fel, när ett perspektiv som är giltigt för den ena och försvaras med förnuftsargument bryts mot ett perspektiv som är giltigt för den andra och försvaras med förnuftsargument, så att det uppstår en tankespiral och ett möte mellan tankar som vässas mot varandra till allt högre höjder men inte ett slutgiltigt svar.”
Behöver jag påpeka att hon inte finner den typen av debatt i Sveriges Television.

Andra bloggar om och .
Etiketter:

Kommentarer

Anonym sa…
Tänker du på den sensate utvecklingen i Göteborg med Stina Dabrowski och Janne Josefsson?
02 april, 2008 23:18
Anonym sa…
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
03 april, 2008 20:33
Anonym sa…
Tänker du på den senaste utvecklingen i Göteborg med Stina Dabrowski och Janne Josefsson?
(nu har jag lärt mej publiceringsverktyget...troligen glömmer jag det snart igen... det finns enklare bloggkommunikation än denna. Hur skall jag t.ex veta att jag skall kryssa för just rutan framför Namn/URL?)
03 april, 2008 22:41
Tom Carlson sa…
Jo, det var bl.a. de programmen Lena Andersson skrev om. Läs hela hennes krönika på länken. Den är läsvärd.
04 april, 2008 08:41
Anonym sa…
Jo, hon har nog rätt. Den prgramform som Lennart Persson i svt använde med två läger med fyra på varje sida och ett par minidebatter är betydligt bättre än "tjafset" som uppkommer vi trettiogränsen(?) Kameran och mickarna skall svepa över resp. hitta ljudkällan. Inte får någon sagt speciellt mycket. Alla känner sig frustrerade. Den viktiga känslan av att man fått vara med i TV, kan förståss ingen ta ifrån en...
04 april, 2008 21:12
Skicka en kommentar

Läs mer

När vi dör

Vad kan vara mer lämpligt än att inleda Allhelgonahelgen med en dikt. Jag väljer inledningen till Thomas Tidholms långa prosadikt ”När vi dör”. När vi dör När vi dör kommer vi inte att bli änglar och sitta på moln. Ingen tror på det längre och det blir inte heller så. Vi kommer att komma till ett annat land som kommer att likna Västergötland som det såg ut på 50-talet ungefär. Det kommer att finnas handelsbodar, där vi kan handla sill och strumpor. Och medan vi gör det kommer vi att kunna tala med varandra om allt som hänt oss. Alla kommer att ha ett helt liv bakom sig och ha mycket att berätta. Livet, kommer vi att säga till varandra, det var intressant och innehållsrikt för en så pass kort tid. Men man förstår att det inte kunde vara för evigt. Därtill var livet alldeles för upphetsat. Jamen att det var så upphetsat, säger vi sedan till varandra, berodde naturligtvis på att man kände att det var ont om tid. Det kan man inte anklaga livet för. Man visste ju att det bar...
Skicka en kommentar
Läs mer

Varför fäller bävern träd?

Lilla Sickla 16 november 2006 Frågan om bäverns vanor infinner sig på en av mina promenader längs Sicklasjön. Är den ett skadedjur eller har vi nytta av denna världens största gnagare (utanför tropikerna)? Bävern utrotades helt i vårt land på 1800-talet, mest för sin fina päls skull. På 1920-talet inplanterades den på nytt i Jämtland och har därifrån spridit sig söderut. Till sjöarna i Nacka kom den vandrande från Bergslagsskogarna i slutet av 1980-talet, skriver Nils-Erik Landell i Vattenstaden . Samma väg som järnet forslades till Nacka ströms smedjor på 1500-talet. Här gick en gång den gamla vikingaleden in mot Hammarby sjö innan Gustav Vasa lät dämma upp sjöarna. Bävern äter säv, vass och näckros och på stranden älggräs, kirskål, brännässlor och mjökört, läser jag hos Landell. Framåt hösten gnager den bark för att bygga upp sitt fett till vintern. I Nacka-sjöarna bygger den inga fördämningar. Djuren är bundna till sina hyddor hela vintern. Därför samlar de vinterförråd av växter oc...
En kommentar
Läs mer

På Söders höjder

Södermalm var den första stadsdel jag fick ett medveten förhållande till. Förvisso född och uppvuxen i Vasastan i Stockholms innerstad var det först när vår familj flyttade till Årsta som jag började röra mig utanför hemmet. Det var över Skanstullsbron man gick för att handla julklappar på Åhlén & Holm (”ålle” gemenligen kallat) vid Skanstull (askfat till far, badskum till mor) Skulle man simma var det Forsgrenska vid Medborgarplatsen som gällde på vinter och Eriksdalsbadet på sommaren. Det här var innan Eriksdals inomhusbad byggdes. Min första lägenhet hade jag på Söder. Ett rum och kök på Metargatan. Och nu bor jag på Ringvägen sedan 17 år när jag är i stan. Bortsett från de första åren i Vasastan när barnen var små har jag alltid hållit mig söder om Slussen. Och det gäller för mina barn, min bror och mina föräldrar (så länge de levde). Hit till Åsön förvisades en gång i tiden stadens avskum, liksom utrymmeskrävande, bullriga och illaluktande verksamheter. Hit och till Kung...
Skicka en kommentar
Läs mer

Hur jag blev den jag blev: Gotland

Uppdaterad 2026-02-06   Min första kontakt med Gotland var när jag gjorde lumpen 1973. Jag var placerad på sjömätaren Johan Månsson och vi låg och mätte en uppgrundning utanför Hoburgen på södra Gotland. När det var dåligt väder tog vi någon av småbåtarna in till Vändburg och gick till pensionat Holmhällar och drack öl. När de andra tog sin andra och tredje öl valde jag att promenera i omgivningarna. Den höga öppna himlen och karga naturen fångade mig – som hittills tillbringat somrarna i ett lummigt Sörmland – omedelbart. Den sommaren cykelsemestrade min dåvarande flickvän och jag på ön. Stretade runt med alldeles för tung packning på de hårt trafikerade huvudvägarna. Detta var långt innan dagens utmärkta cykelleder. Påsken 1979 flydde Lena och jag våra familjer och gifte oss i Visby tillsammans med två vänner från Stockholm. Vi vittnade åt varandra och åt bröllopsmiddag på klassiska Lindgården. Vi hyrde hus i Själsö och kuskade Gotland runt i en gammal folkabubbla och tittade på ...
4 kommentarer
Läs mer