lördag, februari 09, 2008

Nya tider

Människan är ett anpassningsbart djur. Alltsedan barnen var små har jag levt i tron att jag är en morgonmänniska. Tidpunkten för dagislämning och –hämtning satte ramarna för en disciplinerad frilanstillvaro som fortsatt långt efter att de flugit ur boet. Men under den dryga månad jag nu levt ensam i veckorna har dygnsrytmen sakta förskjutits. Då jag förr gick upp 5.45 sover jag nu till 7–7.30 på morgnarna. Efter frukost med tidningsläsning tar jag en rask promenad på 30–40 minuter, de dagar jag inte går och simmar. Gymmar min rehabiliterade axel, duschar och tar sen itu med lättare skrivbordsjobb, sånt som jag förr reserverade eftermiddagarna till. Arbetet accelererar efter hand under dagen och jag arbetar som bäst på sena eftermiddagen. På kvällen läser jag eller ser på tv, till elva–tolvtiden. Otänkbart för ett halvår sedan. Förunderligt. Jag undrar hur länge det håller i sig.

Etiketter:

1 Comments:

Anonymous Kjell Martinsson said...

Människan är först och främst en social varelse. Det innebär inte att vi alltid trivs i varandras sällskap. Sina föräldrar väljer man inte... men sina vänner väljer man... och sin fru/sambo/särbo eller vad det heter. Ensamhet är ibland en bristvara för vissa yrkeskategorier, men kan vara väldigt skönt i lagom perioder.

10 februari, 2008 01:18  

Skicka en kommentar

<< Home