En söndagsmorgon går jag ut på promenad med pojkarna. Utanför porten mot gården svänger jag åt höger. Jag känner hur storebror stelnar till.
– Vad är det här? Varför går vi åt det här hållet?
– Jag tänkte att vi skulle gå åt andra hållet idag, säger jag.
– Det kan vi väl inte. Vi Går Alltid Det Andra Varvet.
Han börjar raskt rabbla mina argument varför det alltid är bättre att börja på den södra, backiga sidan av viken. Solen, skuggan osv.
– Ja, men idag tänkte jag att vi skulle pröva nåt nytt, säger jag. Vad tycker du?
Jag vänder mig mot lillebror.
– Jag tycker vi kan gå åt det håll du vill, säger han.
Och så blir det.
Storebror tjurar och stretar emot en lång stund. Stämningen är tryckt. Det lättar först när vi kommer upp på Årstabron och kan börja titta på utsikten.
– Om vi skulle köpa lite påläggskorv, säger jag och tar ett salamipaket.
– Vadå? Det ligger ju bara två paket framme. De är säkert dåliga, hör jag hur det väser i högerörat.
Storebror har vaknat upp och ser en chans till revansch.
– Dessutom, vad innehåller den där för nåt? säger han och vänder på paketet. Titta här, en massa e-nummer och tillsatser.
Det är min favoritsalami som nu smulas sönder framför ögonen på mig.
– Okej, säger jag och lägger tillbaka paketet.
Jag försvarar mig med att vi har pålägg hemma för några dagar till. Att ta en annan sort är inte att tänka på just nu.
Sen ska vi köpa färskpasta. Jag tänker just ta ett paket när jag ser att det finns en grön sort alldeles intill. Med spenat. Jag anar attacken som ska komma och vänder mig raskt till lillebror.
– Vilken sort vill du ha? frågar jag.
– Jag tycker vi tar den vita, säger han.
Puh. Storebror nickar belåtet i bakgrunden. Vi har ju grön sallad hemma att ha till, ser han ut att tänka.
– Jävla idiot! skriker han och vänder sig om efter bilen.
Jag vill sjunka genom jorden. Den här ungen känner jag inte. Vill inte känna. Vi skyndar oss hem till porten. Lillebror har sprungit före och är redan hemma. När vi kliver in genom dörren hör jag hur han ligger och darrar under köksbordet.
– Nu är det krig! utropar storebror glädjestrålande.
– Vad är det här? Varför går vi åt det här hållet?
– Jag tänkte att vi skulle gå åt andra hållet idag, säger jag.
– Det kan vi väl inte. Vi Går Alltid Det Andra Varvet.
Han börjar raskt rabbla mina argument varför det alltid är bättre att börja på den södra, backiga sidan av viken. Solen, skuggan osv.
– Ja, men idag tänkte jag att vi skulle pröva nåt nytt, säger jag. Vad tycker du?
Jag vänder mig mot lillebror.
– Jag tycker vi kan gå åt det håll du vill, säger han.
Och så blir det.
Storebror tjurar och stretar emot en lång stund. Stämningen är tryckt. Det lättar först när vi kommer upp på Årstabron och kan börja titta på utsikten.
***
Men hämnden ska komma, nån timme senare. Närmare bestämt framför charkdisken i den lilla Coop-butiken.– Om vi skulle köpa lite påläggskorv, säger jag och tar ett salamipaket.
– Vadå? Det ligger ju bara två paket framme. De är säkert dåliga, hör jag hur det väser i högerörat.
Storebror har vaknat upp och ser en chans till revansch.
– Dessutom, vad innehåller den där för nåt? säger han och vänder på paketet. Titta här, en massa e-nummer och tillsatser.
Det är min favoritsalami som nu smulas sönder framför ögonen på mig.
– Okej, säger jag och lägger tillbaka paketet.
Jag försvarar mig med att vi har pålägg hemma för några dagar till. Att ta en annan sort är inte att tänka på just nu.
Sen ska vi köpa färskpasta. Jag tänker just ta ett paket när jag ser att det finns en grön sort alldeles intill. Med spenat. Jag anar attacken som ska komma och vänder mig raskt till lillebror.
– Vilken sort vill du ha? frågar jag.
– Jag tycker vi tar den vita, säger han.
Puh. Storebror nickar belåtet i bakgrunden. Vi har ju grön sallad hemma att ha till, ser han ut att tänka.
***
På hemvägen närmar vi oss övergångsstället vid Ringvägen. Rödljuskörarnas Eldorado. Det här gillar Storebror. Han springer före och trycker på knappen. Står sen beredd. Så fort det slår om till rött för bilarna kliver han ut i gatan. Jag hinner inte uppfatta om det slagit om till grönt för oss, men en bil som storebror spanat in satsar för att hinna över men får tvärnita för oss. Han kastar en triumferande blick mot bilföraren som svarar med att ge oss fingret. Storebror går i toppspinn av upphetsning och svar med ett långt pekfinger tillbaka. Föraren gasar och drar iväg över övergångsstället. Den här gången mot rött. Storebror kommer i extas:– Jävla idiot! skriker han och vänder sig om efter bilen.
Jag vill sjunka genom jorden. Den här ungen känner jag inte. Vill inte känna. Vi skyndar oss hem till porten. Lillebror har sprungit före och är redan hemma. När vi kliver in genom dörren hör jag hur han ligger och darrar under köksbordet.
– Nu är det krig! utropar storebror glädjestrålande.
Kommentarer
Sommarhälsningar från Hälsingland.