Fortsätt till huvudinnehåll

De små stegens tyranni

Två artiklar i Dagens Nyheter (1/12-07) denna första helg i advent fångar min uppmärksamhet:

Det engelska fastighetsbolaget Boultbee som i somras köpte tio av Stockholms stads inomhuscentra, bl.a. Ringen, Fältöversten och Skärholmens centrum har bestämt att inga politiska eller religiösa organisationer ska släppas in i bolagets gallerior.

– Det är en kommerisiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet, säger bolagets talesman till tidningen.

Vårt alltid lika nöjda och glada borgarråd Kristina Alvendal (m) ser det inte som något demokratiproblem.

– Det finns gott om andra allmänna platser i Stockholm stad där man kan ha både politiska kampanjmöten och religiösa sammankomster.

Den som hastat över någon av de blåsiga parkeringsplatserna som omgärdar förorternas centrumbildnigarna är nog inte lika beredd att skriva under på det. (DN 1/12-07)
***
När Vårdval Stockholm införs försvinnet meddelarfriheten för anställda i privat verksamhet. Stockholms läns landsting skrev 2005 in i de allmänna villkoren för vårdavtal att yttrande- och meddelarfrihet ska gälla för anställda hos privata vårdgivare i samma usträckning som för offentlig anställda. Nu har landstingets jurister kommit fram till att det strider mot aktiebolagslagen.

– I praktiken lägger man munkavle på på stora delar av den personal som arbetar med våra skattepengar, säger oppositionslandstingsrådet Ingela Nylund Watz (s).

– Vad vi ser nu inom sjukvården är att priset får styra och fler mindre seriösa företag lägger låga anbud. Då är meddelarfriheten sett från allmänhetens synpunkt ännu viktigare, säger Lars-Åke Almqvist, Kommunal.
***
Det sägs att om man lägger en groda i kallt vatten och sedan värmer den tills det kokar så ligger grodan snällt kvar tills den är död. Den märker inte så små skillnaderna utan anpassar sig tills det är för sent. Något liknande ser vi inom områden vi länge tagit för givna. Den dag vi på allvar behöver vår yttrandefrihet kommer vi att märka att utrymmet plötsligt är mycket begränsat. Dags för civil olydnad?


Anm 1: Många av de gallerior som staden sålde i somras var tidigare utomhustorg innan de glasades över. Liknande planer finns för övrigt för stadens centrala mötesplats, Sergels torg

Anm 2. Meddelarskyddet gäller exklusivt för offentliganställda. Ingen får efterforska vem som inom statlig eller kommunal verksamhet lämnat ut uppgifter. Syftet är att medborgarna ska kunna hålla koll på maktmissbruk och misshushållning med allmänna medel.

Anm 3. Civil olydnad ohörsamhet, lagbrott och uppmaning till lagbrott under åberopande av moraliska principer som står över lagar, regler eller order från militär eller civil myndighet, vilka då betraktas som omoraliska, orättvisa eller tyranniska. Syftet är att öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring. (NE). I vissa kretsar är begreppet idag synomynt med att skolka från tv-licens eller hålla fillipinska städerskor i källaren.


Andra bloggar om

Kommentarer

Bulten i Bo sa…
– Det är en kommersiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet, säger bolagets talesman till tidningen.

Om Boultbee:s talesman vore inläst på biblen, tex Matt 21:12-13

Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste."

kanske han kunde ha omformulerat sitt citat till:

– Det är en kommersiell yta för ett rövarnäste, inte som någon sorts bönens hus
Bulten i Bo sa…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Johanna Graf sa…
Hej Tom,
upptäckte din blogg av en händelse när jag sökte efter länken till DN-artikeln om munkavle för privat vårdanställda, som av nån mystisk anledning tycks borttagen ur deras digitala arkiv. Liksom du reagerade jag på den, liksom på den andra artikeln samma dag om yttrandefriheten på offentliga platser. Vi hade samma problem i Solna Centrum, så jag kollade med en docent i offentlig rätt på Uppsala universitet och han svarade mig att yttrandefriheten alltid övertrumfar äganderätten i sådana här fall. Har man bara vederbörliga polistillstånd och inte blockerar ingångar eller stör, så får man ha politiska möten och bokbord i inomhuscentrum, utom i en handfull mycket små inomhusgallerior som tex bara har en in- och utgång och mer liknar en stor affär än ett innecentrum. Men Sturegallerian hör inte till undantagen, utan är en offentlig plats, det trodde man kanske inte!
Tom Carlson sa…
Intressant, det där borde du offentliggöra. FNL-grupperna på sin tid utkämpade en strid i Täby (av alla ställen!) centrum, landets första inomhuscentrum. Det finns beskrivet i boken Vietnam var nära som jag skrivit om i annat sammanhang.
Kul blogg du har förresten.
Tom
Arne sa…
Mycket intressant detta, med Boultbee´s agerande ! Avsikten från nämda firma är nog god, får vi hoppas; lugn och ro i galleria/butiker, undvikande av "olustig" politik etc., men det kan få oanade konsekvenser för framtiden. Vi måste ALLTID värna det fria ordet/skriften, och den grundlagstiftning som mynnat ut i Tryck- och Yttrandefriheten i Svea Rike !! Kan ej nog understryka, att detta är OERHÖRT viktigt !! Resultatet av en långsam och smygande strypning av tryck-/yttrandefrihet, ser vi nu i nygamla stormakten Ryssland. Bevaka och protestera livligt mot ALLA försök till sådana här inskränknungar och förbd !!! FARLIGT !!!

Läs mer

Hur jag blev den jag blev - boken

För den som inte hunnit tröttna på mina minnen här på bloggen har jag samlat några av texterna (plus lite bonusmaterial) i en bok, vackert formgiven av Christer Jonson. Boken är tillägnad mina barnbarn, men jag har också några exemplar till försäljning för den hugade. Mejla Tom.Carlson@abc.se så skickar jag en bok och faktura så långt lagret räcker. Priser är 245 kr (inkl. moms och frakt). ”Människan är en meningssökande varelse. Vi formar våra liv till berättelser, väljer vad i ett myller av händelser som vi tycker är viktigt. Vilka val och icke-val har fört oss hit? Vad hade hänt om jag fortsatt med teatern? Eller om min dåvarande sambo och jag fått barn när vi knappt var tjugo år fyllda (som fallet var för många i vår föräldrageneration). Eller …? Eller …? Hade jag alls suttit där jag är idag? I allas våra liv finns sådana avgörande ögonblick. Och de blir inte färre med åren.” (Ur Förordet)    

När vi dör

Vad kan vara mer lämpligt än att inleda Allhelgonahelgen med en dikt. Jag väljer inledningen till Thomas Tidholms långa prosadikt ”När vi dör”. När vi dör När vi dör kommer vi inte att bli änglar och sitta på moln. Ingen tror på det längre och det blir inte heller så. Vi kommer att komma till ett annat land som kommer att likna Västergötland som det såg ut på 50-talet ungefär. Det kommer att finnas handelsbodar, där vi kan handla sill och strumpor. Och medan vi gör det kommer vi att kunna tala med varandra om allt som hänt oss. Alla kommer att ha ett helt liv bakom sig och ha mycket att berätta. Livet, kommer vi att säga till varandra, det var intressant och innehållsrikt för en så pass kort tid. Men man förstår att det inte kunde vara för evigt. Därtill var livet alldeles för upphetsat. Jamen att det var så upphetsat, säger vi sedan till varandra, berodde naturligtvis på att man kände att det var ont om tid. Det kan man inte anklaga livet för. Man visste ju att det bar...

Nej, oberörd är jag inte

Nej, inte har den senaste tidens händelser gått mig förbi. När det gäller det som händer i vårt land och vid våra gränser är det inte så mycket flyktingarna som vår (o)förmåga att ta hand om dem som oroar, med en offentlig sektor nertrimmad till att i bästa fall fungera i nerförsbacke, med vinden i ryggen och när solen skiner ; huvudlösa upphandlingsförfarande som kastar våra gemensamma pengar i gapet på profitörer inom såväl stor- som småfinans ; och en socialdemokrati som plötsligt ger upp allt vad solidaritet heter och lanserar arbetsmarknadsreformer som förvandlar nyanlända till andra klassens medborgare och rättslösa tjänstehjon . Men allt detta går att hantera, med en annan politik. Värre då med det som skett i Paris. ”Vi är i krig”, säger Hollande. ”Vi är i krig”, säger IS. Och så är det. Det har vi noga räknat varit sedan 2001. Först i Afghanistan, sedan upptrappat i Irak, Libyen och Syrien. Och vårt lilla fasterland har varit med, först med marktrupper, sedan med flygspanin...

Skilsmässa en väg till jämställdhet?

Mina föräldrar skilde sig när jag var ett par, tre år gammal. I bostadsbristens Stockholm i början av 1950-talet var det inte alltid så lätt att hålla ihop en nybildad familj, särskilt inte om man var ung förälder till ett inte helt planerat barn. Jag växte upp med min mamma och mormor. En del helger tillbringade jag hos farsan i Södertälje. Min glädje var stor när de gifte om sig – med varandra – då jag var åtta år. Vad har nu detta med den debatt som blossat upp i spåren av boken Happy, happy skilsmässa (Atlas 2011) att göra? Inget annat än att de flesta av oss har erfarenhet av skilsmässor, direkt eller indirekt. Om inte annat visar intensiteten i debatten det. Jag har varit gift i över 30 år men är ingen kärnfamiljskramare, människan och dess föregångare har genom årtusendena visat prov på otaliga typer av samlevnadsformer: gruppäktenskap, paräktenskap, patriarkat, matriarkat, klaner, stammar, bigami och monogami etc. (Lasse Berg skriver en del om det i sin Augustpris-nominerade Sk...