Första veckan på semestern sover jag. 8—10 timmar per natt plus en tupplur på eftermiddagen. AMJ, f.d. arbetskamrat till Lena och vän till familjen, som är på besök frågar om jag inte får svårt att sova på kvällarna.
– Inga problem, svarar jag och somnar snabbt om.
Jag drömmer ofantligt mycket. Färgstark, detaljerat, med invecklade intriger.
På sjunde dagen kvicknar jag till. Ligger på stranden, lyssnar till havet och känner hur tankarna börjar komma tillbaka. Eftertankar kräver, liksom kreativiteten, frid i sinnet och ett visst mått av långtråkighet.
Andra veckan säljer vi lägenheten. Mäklaren håller oss underrättad per telefon. Visningen går bra. Mycket folk. God stämning. Många anmäler intresse. Vi har röjt och städat hela juli. Lägenheten känns tom, närmast avskalad. Så ska det vara, säger mäklaren. Folk ska kunna röra sig i rummen och bilda sig en uppfattning om hur det kan se ut. Hon inger förtroende.
Budgivningen börjar på tisdagen. Det piper i mobilen när buden ramlar in. Det hela är perverst. Boendet förvandlat till en kreatursauktion. Jag tänker på det danska systemet som jag skrivit om tidigare (Bostadshysteri).
På onsdagen är det klart. Dagen efter skriver DN på förstasidan att bopriserna förväntas sjunka med 10-20 procent. Då har sonen skrivit under avtalet för vår räkning.
Efteråt är jag helt utmattad. Ska bli skönt att flytta till hyresrätt och komma ur den här cirkusen med köp och sälj. Kooperativ hyresrätt, en genial konstruktion, mer skyddad från marknadsliberala politiker än den kommunala hyresrätten. Men även här motionerar medlemmar om att man vill ha ”rätten” att köpa loss sina lägenheter. Styrelsens avslag är kortfattat: det vore detsamma som föreningens upplösning. Så får vi finnas kvar en tid till.
– Inga problem, svarar jag och somnar snabbt om.
Jag drömmer ofantligt mycket. Färgstark, detaljerat, med invecklade intriger.
På sjunde dagen kvicknar jag till. Ligger på stranden, lyssnar till havet och känner hur tankarna börjar komma tillbaka. Eftertankar kräver, liksom kreativiteten, frid i sinnet och ett visst mått av långtråkighet.
Andra veckan säljer vi lägenheten. Mäklaren håller oss underrättad per telefon. Visningen går bra. Mycket folk. God stämning. Många anmäler intresse. Vi har röjt och städat hela juli. Lägenheten känns tom, närmast avskalad. Så ska det vara, säger mäklaren. Folk ska kunna röra sig i rummen och bilda sig en uppfattning om hur det kan se ut. Hon inger förtroende.
Budgivningen börjar på tisdagen. Det piper i mobilen när buden ramlar in. Det hela är perverst. Boendet förvandlat till en kreatursauktion. Jag tänker på det danska systemet som jag skrivit om tidigare (Bostadshysteri).
På onsdagen är det klart. Dagen efter skriver DN på förstasidan att bopriserna förväntas sjunka med 10-20 procent. Då har sonen skrivit under avtalet för vår räkning.
Efteråt är jag helt utmattad. Ska bli skönt att flytta till hyresrätt och komma ur den här cirkusen med köp och sälj. Kooperativ hyresrätt, en genial konstruktion, mer skyddad från marknadsliberala politiker än den kommunala hyresrätten. Men även här motionerar medlemmar om att man vill ha ”rätten” att köpa loss sina lägenheter. Styrelsens avslag är kortfattat: det vore detsamma som föreningens upplösning. Så får vi finnas kvar en tid till.
*
Läser Ulf Lundells Vädermannen på semestern. Han borrar vidare i det här med manligt och kvinnligt. Bitvis mer en diskussion än gestaltning. Jag har svårt att känna igen mig, kanske hur det var i tidigare förhållanden, när man var ung. För mig handlar i första hand om att lämna varandra luft och eget utrymme, samtidigt som man gör de nödvändiga anpassningarna. Men jag gillar hans kompromisslöshet. Fick upp ögonen på allvar för hans skrivande under ”fittstims”-debatten för några år sedan. Bäst tycker jag om Saknaden och Frukost på en främmande planet.**
Modernista, ja. Utmätning, skatteskulder, obetalda fakturor. Jag borde ha anat oråd. Snabbväxande, hajpade, mycket press, snygga böcker. Men inte så noga med betalningarna. Mönstret känns igen. Visst kan det handla om regelrätta tvister, brister i kvalitet från leverantörer etc. Men inte hur mycket som helst. Och betalar man inte sina författare finns inget försvar. Har man antagit ett manus har man faktiskt accepterat det.*
I kväll vänder vi åter till fastlandet och stundande flytt. Det har varit höst i luften flera dagar nu.
Kommentarer