Särbor

Jag har sällskap ner i hissen med grannen snett ovanpå. Vi stannar till och pratar en stund utanför porten. Han arbetar tre-fyra dar i veckan i en liten stad på västkusten och veckopendlar. Varje måndagmorgon slår han nytt hastighetsrekord på sträckan Sthlm-Arlanda. Jag frågar hur det är att dela sitt liv mellan två platser.

– Allt blir mycket dyrare, säger han först. Om man inte vill leva på undantag. Och tröttande.

Jag säger att varannan dag känns det trevligt att få ett hem i två olika städer, och varannan dag känns det bara jobbigt och stökigt.

– Ja, och så kommer det att fortsätta att vara, säger han och hastar iväg till den väntande bilen.

På kvällen får jag mejl från en vän som nyligen skilt sig efter ett långt äktenskap. Jag berättar att Lena börjat jobba i Visby vid nyår:

– Flytta dit du också Tom! skriver hon. Det är tillräckligt jobbigt att få allt att funka ändå utan att man ska behöva utsätta äktenskapet för, om än frivilliga, geografiska påfrestningar.

Jag svarar att vi får pröva oss fram.

– Vi tror oss veta att det inte blir någon dans på rosor.


Andra bloggar om äktenskap och att pendla.