Fortsätt till huvudinnehåll

Du blir vad du äter

Ett par gånger i veckan går jag på Eriksdalsbadet, simmar, power-yogar och annat kul. Efteråt brukar jag ta en kaffe och en banan. Serveringen bjuder rikligt med tillfällen att studera olika barnfamiljers kostvanor. Längst ner i disken, i lagom ögonhöjd för en som just når över kanten, prålar ett rikt utbud av läskedrycker. I söndags stod en pappa vid disken med en parvel på ca två år. Pojken fick välja mellan Coca cola och någon av de andra roligt färgade dryckerna till korven och pommes fritten. Jag tror han valde colan.

Jag tänker på det när jag läser om en studie om barns vikt i dagens Svenska Dagblad. ("Fler fyraåringar väger för mycket", SvD 18/4-07)

Var femte fyraåring var överviktig 2002 mot tio procent 1982. Bland tioåringarna är resultaten mer nedslående. 30 procent av flickorna och 21 procent av pojkarna hade ett BMI över 25 (gränsen för övervikt) mot 14 respektive åtta procent 1982.

Forskarna är konfunderande. Ulf Holmbäck vid Akademiska sjukhuset spekulerar om mer tv-tittande, mer stillasittande, ändrade kostvanor. Studien som bygger på viktkurvor på barnavårdscentralerna ger inget svar.

När min vikt passerade 80-kilosgränsen häromåret sa min läkare att "stoppar du i dig mer kalorier än du gör av med går du upp i vikt". Så jag började äta mindre, motionera gjorde jag redan och kilon rasade. Nu äter jag mer och vikten har gått upp igen.

Så varför inte börja med att titta på matvanorna, reklamen och utbudet av designade söta produkter. Här finns ingen anledning att moralisera. Att vara förälder idag med detta överflöd av varor kan inte vara lätt. Ofta är det nyttigaste dyrast och skräpet billigast. Men visst finns det saker man kan göra:

Det tryck många känner att hämta barnen på dagis så tidigt som möjligt för att sedan släpa runt dem i affären. Outhärdligt för alla inblandade. Varför inte handla först och hämta barnen sedan?

Eller gå samman i matlag med grannarna och laga riktigt mat någon gång i veckan. Eller skapa fler kollektivhus med restauranger med riktigt mat i stället för allt färdiglagat. Drömmar och visioner, javisst, men utan våra drömmar levde vi fortfarande i grottor.

Andra bloggar om och

Kommentarer

Läs mer

En enda gång om året…

Vitsippa, äppelblom, körsbärsblom, häggmispel, gullviva, hägg, kastanj och syren.

40 år som gifta

I torsdags hade Lena och jag 40-årig bröllopsdag. Lena jobbade och jag hade styrelsemöte. Låter det oromantiskt? Nåja, i eftermiddag åker jag till Gotland. På kvällen har vi bokat bord på Lindgården, restaurangen där vi åt bröllopsmiddag tillsammans med våra vänner, som gift sig samtidigt med oss, påsken 1979. Och i sommar åker vi på tågluff tillsammans genom Europa till Italien. Kanske har jag med mig en present också. Så, visst firar vi. Men vad är det vi firar? Är 40 år som gifta något att sträva efter i en tid när vartannat äktenskap slutar i skilsmässa? När löften om nöd och lust gäller så länge som man har lust. Men kanske inte alltid i nöd. Här en text jag skrev för två år sedan, vid ett annat jubileum: 40 år tillsammans En dag i november firar Lena och jag att det var fyrtio år sedan vi träffades. Det var på en fest i Vasastan, i ett av alla vänsterkollektiv som fyllde den då nedgångna stadsdelen. Vi gör det genom det vi är allra bäst på: Laga och äta god mat. Vi lyssnar p...

De små stegens tyranni

Två artiklar i Dagens Nyheter (1/12-07) denna första helg i advent fångar min uppmärksamhet: Det engelska fastighetsbolaget Boultbee som i somras köpte tio av Stockholms stads inomhuscentra, bl.a. Ringen, Fältöversten och Skärholmens centrum har bestämt att inga politiska eller religiösa organisationer ska släppas in i bolagets gallerior. – Det är en kommerisiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet, säger bolagets talesman till tidningen. Vårt alltid lika nöjda och glada borgarråd Kristina Alvendal (m) ser det inte som något demokratiproblem. – Det finns gott om andra allmänna platser i Stockholm stad där man kan ha både politiska kampanjmöten och religiösa sammankomster. Den som hastat över någon av de blåsiga parkeringsplatserna som omgärdar förorternas centrumbildnigarna är nog inte lika beredd att skriva under på det. ( DN 1/12-07) *** När Vårdval Stockholm införs försvinnet meddelarfriheten för anställda i privat verksamhet. Stoc...

När vi dör

Vad kan vara mer lämpligt än att inleda Allhelgonahelgen med en dikt. Jag väljer inledningen till Thomas Tidholms långa prosadikt ”När vi dör”. När vi dör När vi dör kommer vi inte att bli änglar och sitta på moln. Ingen tror på det längre och det blir inte heller så. Vi kommer att komma till ett annat land som kommer att likna Västergötland som det såg ut på 50-talet ungefär. Det kommer att finnas handelsbodar, där vi kan handla sill och strumpor. Och medan vi gör det kommer vi att kunna tala med varandra om allt som hänt oss. Alla kommer att ha ett helt liv bakom sig och ha mycket att berätta. Livet, kommer vi att säga till varandra, det var intressant och innehållsrikt för en så pass kort tid. Men man förstår att det inte kunde vara för evigt. Därtill var livet alldeles för upphetsat. Jamen att det var så upphetsat, säger vi sedan till varandra, berodde naturligtvis på att man kände att det var ont om tid. Det kan man inte anklaga livet för. Man visste ju att det bar...