Tankar i trappen

Att leka med barnbarnen är som att stiga in i en bok av Barbro Lindgren.  En helt ny värld öppnar sig. Dotterdottern, snart tre år, har fått en kaffeservis i miniatyr av mormor och vi har kafferep. Bjudna är 1)  en racerbil i miniatyr, 2) en legopolis, 3) en liten påskkyckling . Alla får kaffe, mjölk och socker. Vi rör om i kopparna. En bulle (i form av en kotte) slinker ner. Vi  smackar belåtet och talar om för varandra hur gott allt är. Grötfrukostarna är helt imaginära. Jag kokar gröt i en fiktiv kastrull. Hon  tar fram osynliga tallrikar och skedar. Jag serverar, först gröt till alla, sen sylt och mjölk. Närvarande är barnet och jag (vi har omväxlande rollen som mamma eller bebis), farmor och en apa. Ibland är en fiktiv pappa och mormor med. Vi låter oss väl smaka. Sen går de vuxna till jobbet och barnen till dagis. Hemma igen somnar alla. När morgonklockan ringer vaknar alla och det hela upprepas ett flertal gånger tills mitt vuxna jag säger att jag måste gör...

Mediaretoriken kring Barack Obama är motbjudande. Han, den svarte, intellektuelle, sympatiske fredspristagaren och före detta socialarbetaren som ”egentligen inte vill krig”, ”egentligen” vill stänga Guantánamobasen osv, har nu ”målat in sig i ett hörn” i frågan om Syrien. Till skillnad då mot föregångaren, den dumdryge, osympatiske presidentsonen och ”texasgubben” George W. Bush. Just därför att bilden är så lockande måste jag värja mig. I fem års tid har hans drönare spridit död och förintelse mot civila och rebeller i Jemen, Pakistan osv. Hans soldater har dödat och våldfört sig i länder som Irak (nej, USA har inte lämnat det landet) och Afghanistan. Fångar sitter kvar på tolfte året utan rannsakan och dom i Guantánamo, Abu Ghraib och Bagrambasen i Afghanistan. Land efter land har bokstavligt slagits sönder i jakten på påstådda terrorister eller misshagliga regimer: Somalia (på 90-talet), Afghanistan, Irak, Libyen och så nu Syrien? Därefter Iran? Nordkorea är kanske skyddat av närh...

”Vi hade främmande hemma.” Hur många gånger har jag inte hört detta, som jag länge tyckte typiskt svenska uttryck. Ett uttryck för avoghet, isolering och sociala inkompetens. Eller? På semestern läser jag Ronny Ambjörnsson självbiografiska långessä Mitt förnamn är Ronny . Han skriver där bland annat om föräldrarnas umgängesvanor. Göteborgsk arbetarklass under krigsåren. Hembesök gjorde man  hos släktingar; far- och morföräldrar tillhörde dem man gick på visit hos på söndagarna. Med andra, icke-släktingar umgicks männen i bastun eller (dock ej Ambjörnssons far) på kaféer och ölsjapp. Kvinnorna slängde käft genom köksfönstren eller råkades över en slät kopp kaffe i köket. Kom någon annan på hembesök var det ”främmande”. Snarare alltså ett uttryck för släkt- och klansamhällets normer. Eller trångboddhet. Mitt förnamn är Ronny  är fylld av pregnanta och insiktsfulla iakttagelser av föräldrar och kamrater under uppväxten, den ringlande bildningsvägen och eget f...

Lena Andersson skriver om manipulatören Thomas Quick , ”skådespelaren” som får medier, rättsväsende och anhöriga att dansa efter sin pipa, först åt ena hållet (”jag har begått alla dessa hemska brott, förlåt mig”) sen åt det andra (”jag har ljugit hela tiden om alla dessa hemska brott, förlåt mig”). Jag tolkar Anderssons resonemang som att Quick antagligen är oskyldig, men bör hållas inspärrad även i fortsättningen, eftersom han är bokstavligt talat livsfarlig för omgivningen i sin manipulativa förmåga. Om Quicks eventuella skuld vet jag lika lite som någon annan. Bekanta och debattörer på båda sidor är lika övertygade i sina uppfattningar. Med tanke på hur minnet fungerar kan han själv ha varit lika övertygad om sin skuld när han erkände som han idag är övertygad om att han ljugit. Men det jag sett och läst om dessa polisutredningar och rättegångar gör mig mörkrädd. Åklagare (och polis) är ju skyldiga (och det gäller inte bara i fallet Thomas Quick) att också ta fram och beakt...

Människan är unik. Vi kan klara oss på den magra kost inuiterna bjuds i Arktis, i årtusenden har vi överlevt i djungler såväl som i öknar. Vi kan äta kött, vi kan äta rötter, vi kan äta grönsaker. Så vad beror de senaste decenniernas fetmaepidemi på? Fem professorer och läkare konstaterar i ett inlägg på DN-debatt  att antalet kvinnor och män i åldern 35–44 år som drabbas av stroke i vårt land ökar. Hjärtinfarkt hos unga kvinnor ökar också. Och det drabbar främst  ”lågutbildade”, dvs. socialgrupp 3. ”Sedan mitten av 00-talet har fettintaget, främst animaliska fetter från smör, grädde och feta mejeriprodukter ökat kraftigt igen och intaget av kolhydrater har minskat”, skriver man vidare. Skulden för detta ges de läkare och andra som predikar LCHF-kostens välsignelser, dvs. ett lågt intag av kolhydrater och högt intag av fett. Den ena kvällstidningen följer upp med krigsrubriker: ”LCHF-kriget som delar Sverige”. Frågor om kost och hälsa i stora populationer beror på så mång...