Sinnesro – och brist därpå

En vän skriver på min Facebook-sida: ”Jag saknar Tankar i trappen”. ”Jag med”, har jag lust att svara.

Kreativiteten är en ömtålig låga som lätt blåses ut i vardagens vindar. Visst kan jag fortfarande producera en läsbar text. Gör så också emellanåt. Men det lustfyllda skrivandet har fått stå tillbaka under det senaste halvårets turbulens.

Min reaktion på Lenas flytt, en ny krävande men samtidigt stimulerande uppdragsgivare och osäkerheten kring min egen framtid. Sammantaget har det uppslukat all min energi.

Sakteliga börjar dock tillvarons beståndsdelar falla på plats. Ett par perioder under försommaren har jag suttit i Visby och arbetat, funnit det lustfyllt att lämna Stockholm och kunna ägna mig helhjärtat åt det jag ska. För några veckor sedan skrev jag kontrakt på en ny mindre lägenhet. En möjlig nystart här i stan. Men först ska en flytt genomföras, en lägenhet säljas. Än dröjer den verkliga ron. I avvaktan på det blir mina tankar här sporadiska.

Tillsammans kan vi, troende som ateister, alltid begrunda innebörden i den den bön Anonyma alkoholister brukar be:

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"