onsdag, april 18, 2007

Du blir vad du äter

Ett par gånger i veckan går jag på Eriksdalsbadet, simmar, power-yogar och annat kul. Efteråt brukar jag ta en kaffe och en banan. Serveringen bjuder rikligt med tillfällen att studera olika barnfamiljers kostvanor. Längst ner i disken, i lagom ögonhöjd för en som just når över kanten, prålar ett rikt utbud av läskedrycker. I söndags stod en pappa vid disken med en parvel på ca två år. Pojken fick välja mellan Coca cola och någon av de andra roligt färgade dryckerna till korven och pommes fritten. Jag tror han valde colan.

Jag tänker på det när jag läser om en studie om barns vikt i dagens Svenska Dagblad. ("Fler fyraåringar väger för mycket", SvD 18/4-07)

Var femte fyraåring var överviktig 2002 mot tio procent 1982. Bland tioåringarna är resultaten mer nedslående. 30 procent av flickorna och 21 procent av pojkarna hade ett BMI över 25 (gränsen för övervikt) mot 14 respektive åtta procent 1982.

Forskarna är konfunderande. Ulf Holmbäck vid Akademiska sjukhuset spekulerar om mer tv-tittande, mer stillasittande, ändrade kostvanor. Studien som bygger på viktkurvor på barnavårdscentralerna ger inget svar.

När min vikt passerade 80-kilosgränsen häromåret sa min läkare att "stoppar du i dig mer kalorier än du gör av med går du upp i vikt". Så jag började äta mindre, motionera gjorde jag redan och kilon rasade. Nu äter jag mer och vikten har gått upp igen.

Så varför inte börja med att titta på matvanorna, reklamen och utbudet av designade söta produkter. Här finns ingen anledning att moralisera. Att vara förälder idag med detta överflöd av varor kan inte vara lätt. Ofta är det nyttigaste dyrast och skräpet billigast. Men visst finns det saker man kan göra:

Det tryck många känner att hämta barnen på dagis så tidigt som möjligt för att sedan släpa runt dem i affären. Outhärdligt för alla inblandade. Varför inte handla först och hämta barnen sedan?

Eller gå samman i matlag med grannarna och laga riktigt mat någon gång i veckan. Eller skapa fler kollektivhus med restauranger med riktigt mat i stället för allt färdiglagat. Drömmar och visioner, javisst, men utan våra drömmar levde vi fortfarande i grottor.

Andra bloggar om och

Etiketter:

tisdag, april 17, 2007

Gener bakom allt?

Dagens Nyheters vetenskapsjournalist Karin Bojs kommenterar i söndagens tidning nyheten att en forskargrupp har funnit en vanlig gen som påverkar risken för fetma:

”Naturligtvis har Europas befolkning inte bytt gener de senaste trettio åren. Den exploderande fetmaepidemin beror på andra saker: ökat stillasittande och för mycket kalorier. Men genen förklarar en stor del av variationen inom befolkningen. Vissa individer är mer sårbara än andra i ett samhälle med osund livsstil.” (Dagens Nyheter 15/4-07)

Jag tror man kan överföra resonemanget på många andra områden, där forskare med medierna som megafoner regelbundet basunerar ut att man funnit genen som orsakar t.ex. alkoholism eller depression.

Depressionerna ökar i vårt moderna samhälle, men det beror knappast på att våra gener förändrats. Människan är en kollektiv varelse. Vi söker sammanhang, mål och mening med våra liv. Det har troligen varit en förutsättning för den bräckliga artens utveckling. Jag läser i Karl-Olov Arnstbergs ojämna men bitvis mycket läsvärda Svenska Tabun att en majoritet av världens befolkning fortfarande lever i kollektiva hushållsformer, det vill säga sociala former där individen är underordnad kollektivet. Valmöjligheterna är få, om ens några, men tryggheten desto större (en tankeställare apropå den besynnerliga debatten om svenskarna som ”trygghetsnarkomaner”). Det fåtal som bryter sig loss är tillräcklig starka för att stå pall i snålblåsten därute.

I vårt land är vi liksom i resten av den moderna världen allt ensammare. En majoritet av hushållen i Stockholm är idag singelhushåll, storfamiljen har vi lämnat långt bakom oss, kärnfamiljen är på väg ut (men först ett rejält bröllop), på arbetsplatserna avvecklar man de gemensamma fikarasterna, föreningslivet förtvinar. Undra på att ensamheten ökar och att många av oss tappar fotfästet. Tungsinne har nog alltid funnits, men mellan hemmets tomma väggar ekar det desto mer.

Detta är nu inget argument till att genforskningen ska upphöra. Det är väl som Karin Bojs skriver i samma krönika: ”ju större framsteg genforskarna gör, desto mer nyanserad blir synen på våra biologiska förutsättningar.”


Efter Typiskt svenskt. 9 essäer om det nutida Sverige (Carlssons 2005) hade jag store förhoppningar på Karl-Olov Arnstbergs nya bok Svenska tabun (Carlssons 2007), och när Arnstberg talar som etnolog och forskare är han utomordentlig stimulerande och i bästa mening tankeväckande. Men tyvärr är Svenska tabun i rätt hög grad en stridsskrift mot vad som är politiskt korrekt och commes il faut i vårt samhälle och som sådan vare sig originell eller särskilt tankeväckande.

Andra bloggar om och .

Etiketter: ,

fredag, april 13, 2007

Fram för fler martyrer i journalistiken?

Nu är ju den här bloggen inte någon insändarspalt, men jag vill inte undanhålla läsekretsen följande mejl från vännen Anders Persson:

Avskaffa tryckfrihetsförordningen
Jättebra om vi fick EU-lagstiftningen. Vår egen tryckfrihetslagstiftning har inte gjort mycket för demokratin i vårt land sedan 1734.

Eller ännu hellre den brittiska där man inte bara har förhandskontroll utan också i princip så att om en tidning blir fälld så kan man också åtala alla tobaksaffärer och tidningspojkar som förmedlat tidningen! Då skulle Sverige få en lika vital press som den brittiska. Ty skulle britterna tillämpa sin egen orimliga lagstiftning skulle landet vara fullt med jättelika koncentrationsläger med inspärrade journalister, tobakshandlare och tidningspojkar.

Det som saknas i Sverige är nämligen en orimlig lagstiftning som kan göra journalister till hjältar. Anders Lindberg, som dömts till döden för att han smädat konungen, krävde att bli halshuggen och den attityden gjorde mycket
för att vitalisera demokratin på 1800-talet. Strindberg och Giftasprocesserna likadant. Senast något bra hände var när Jan Guillou sattes i fängelse - se så han blomstrat efter det.

Problemet i det här landet, som har världens mest liberala tryckfrihetsförordningar, är att mesarna till journalister inte utnyttjar den utan i vanlig samförståndsanda lägger band på sig. Med fler journalister i fängelse eller under åtal skulle man bryta den här samarbetsandan som gör att vår press liknar den östtyska - många tidningar som utger sig för att vara liberal-demokratiska, social-agrara, national-demokratiska osv. men med samma filosofi som det statsbärande partiet. Vad man bara kan drömma om är scenen där t.ex. fransk polis kommer till Sverige för att arrestera och till Frankrike föra någon svensk journalist som skrivit smädligt om deras president! (se fotnot)

Fram för fler martyrer i journalistiken - antag EU:s presslagar!

Anders Persson

Herman Lindqvist blev visst en gång på 1980-talet förklarad persona non grata i Frankrike och fick flytta till Spanien när han skrev om president Mitterands affärer under Vichyepoken.

Den som vill diskutera tryckfriheten kan komma till ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm tisdag 17 april kl 19.00, där Föreningen FiB-juristerna och Statstjänstemannaförbundet ordnar möte om ett utredningsförslag att ersätta den svenska tryckfrihetsförordningen

Förslaget debatteras av:
Göran Regner, justitieråd, ordförande i tryck- och yttrandefrihetsberedningen
Ingemar Folke, advokat
Anders R. Olsson, journalist
Dag Andersson, förbundssekreterare i Statstjänstemannaförbundet

Uppdaterad

Andra bloggar om

Etiketter:

onsdag, april 04, 2007

Beriken eder, adel och borgare! 2

Favorit i repris med anledning av gårdagens besked från regeringen att fastighetsskatten ersätts av en kommunal avgift:

Tommy Eriksson med radhus i Danderyd är glad att förmögenhetsskatten försvinner. Foto: Dan Hansson
Nu ännu gladare

Andra bloggar om

Etiketter:

måndag, april 02, 2007

En television för eliten eller folket?

Tids nog kommer Sveriges Televisions nye programdirektör Annie Wegelius att få bekänna färg, om inte förr så när det blir dags att utse ny chef över SvT Drama efter Daniel Alfredssons framgångsrika period. Till dess avvaktar jag med omdömen. Men Magnus Erikssons krönika i söndagens Svenska Dagbladet (”Goda intervjuer räcker långt i tv”, SvD 1/4-07) får mig att fundera över förhållandet mellan en tv för folket och en tv för eliten. Annie Wegelius är enligt Eriksson en ”välkänd kolportör av plast-tv” som ”räknar tittare vilket noga taget inte är public service-bolagens uppgift”.
Jaså inte? Varför ska vi alla via mottagarlicenser (eller skatter som en del vill) betala en tv för eliten? Resonemanget liknar det som förts om Sveriges Radio och P1. Det handlar givetvis inte om tittarsiffror till varje pris, men finns det inte en tredje väg. En väg som går via kvalitetsprogram för en bred publik.
Hasse Alfredsson och Lasse Holmqvist
Till viss del handlar det om resurser. Fundera gärna över hur stor redaktion som låg bakom Lasse Holmqvists succéprogram "Här har du ditt liv" på 1980-talet och jämför med dagens outsourcade produktioner som bärs upp av minimiavlönade praktikanter i slimmade organistioner – eller för den delen Stina Dabrowskis budget för hennes annars utmärkta intervjuprogram på lördagarna i SvT.
Men det handlar lika mycket om inställningen.
En programledare som Lennart Hyland ansåg sig inte för fin för att leda lekprogram eller för folklig för att ta sig an svåra ämnen. Och han behärskade båda konsterna. Idag är man antingen Stina Dabrowski eller Filip och Fredrik.
Och vilka av dagens författare skulle likt Lars Forssell och Pär Rådström en gång i Paris 1953 ingå ”ett heligt avtal att dädanefter skriva precis vad vi ville och hur vi ville, oberoende av om genren ansågs 'fin' eller inte; vi skulle krossa det skändliga elfenbenstornet och låta all världens vindar blåsa över ruinerna. Allt otillåtet skulle varda tillåtet: rimmet, med sin förankring i mänsklighetens öra, skulle återinföras och vi skulle, om så med dagg och lansar, intränga även i de enklaste underhållningsprogram för att upplysa en häpnande allmoge om världen utanför Verona. Det populära, ja det vulgära, och den upphöjda insikt som vi ansåg oss företräda, skulle varda ett”. (Lars Forssell, Nedslag 1969.)
Se där en utmaning för morgondagens tv.
Jag har skrivit om Pär Rådström på min hemsida
Fler bloggar om

Etiketter: