Tore Browaldh

Jag ser att Tore Browaldh är död. Också det en man som satte den andliga spisen högt. En gång i början av 1980-talet besökte jag honom på Handelsbankens huvudkontor vid Kungsträdgården. Browaldh hade avgått som ordförande och var numera vice ordförande i banken och hade kvar ett litet arbetsrum och en sekreterare för sina övriga engagemang.

Jag var ordförande för Folket i Bild den gången. Browaldh hade stött tidningen ekonomiskt när den bildades. (Premieobligationerna han skänkt låg länge i tryggt förvar i ekonomiansvarig Plomans kassaskåp.)

Tidningen var även nu i ekonomisk kris och han hade hörsammat vår vädjan om stöd. Under några timmar satt vi i hans rum och pratade om kultur och politik. För att vara en man i hans position minns jag att han frågade ovanligt mycket.

– Du borde bli politiker, var hans något överraskande avskedsord när vi bröt upp.

Jag tror knappast att den före detta bankdirektören Browaldh delade mina radikala politiska uppfattningar. Vad han ville ha sagt var kanske att varje människa har ett ansvar för samhällsutvecklingen, oavsett politisk uppfattning. Det var i varje fall så jag valde att tolka hans uppmaning.

Med mig fick jag ett dedicerat exemplar av hans memoarbok Vägen vidare och ytterligare obligationer till tidningen.


Tore Browaldhs Vägen vidare, Norstedts 1980, är en ovanligt livfull skildring av ett omväxlande liv i maktens boningar. Övriga delar i memoarerns är Gesällvandring 1976 och Motlut och medvind 1984.