Vad är arbete? Jag ser Roland Paulsen utveckla sina teorier om det onödiga arbetet i SvT:s nya program Idévärlden. Paulsen menar att vi arbetar för mycket, för länge och med fel saker. Eva Uddén Sonnegård, en av arkitekterna bakom den reinfeldtska arbetslinjen, är föga förvånande av motsats åsikt. Vi måste arbeta mer och längre.
Diskussionen är lurig. För vad är då arbete? Vi kör buss, vårdar sjuka, lagar bilar, serverar på restaurang, gör kalkyler på en dator osv. Men vad är motsatsen? Fritid? Och vad gör vi på vår fritid? Förutom nödvändig vila och rekreation lagar vi mat, diskar, städar och tvättar. Någon kanske arbetar i sin trädgård, snickrar på sitt hus osv. Mycket av det vi gör när vi inte arbetar är alltså – arbete. Och vi behöver arbeta, hur ska vi annars få tak över huvudet och mat på bordet? Frågan är hur mycket, och vad som ska vara betalt.
Så vad Paulsen och Sonnegård träter om är alltså lönearbetet. Och där har det hänt en del sedan den lagstadgade 40-timmarsveckan infördes för drygt 40 år sedan. Inte med arbetstiden, den är densamma och har snarare ökat om man ser till det växande övertidsuttaget. Produktiviteten har också ökat rejält, men frukterna av den fördelas allt mer ojämlikt. Så att istället för att ta ut produktivitetsökningen i kortare arbetstider och högre lön reses nu alltså krav (ofta från sådana som gärna arbetar mycket och länge) på att vi måste jobba mer och längre. Samtidigt står stora grupper i samhället utanför lönearbete. Min slutsats är att det handlar om makten över våra resurser.
Jag tycker programmet är sevärd, trots en del kritik som rests mot formen.
Diskussionen är lurig. För vad är då arbete? Vi kör buss, vårdar sjuka, lagar bilar, serverar på restaurang, gör kalkyler på en dator osv. Men vad är motsatsen? Fritid? Och vad gör vi på vår fritid? Förutom nödvändig vila och rekreation lagar vi mat, diskar, städar och tvättar. Någon kanske arbetar i sin trädgård, snickrar på sitt hus osv. Mycket av det vi gör när vi inte arbetar är alltså – arbete. Och vi behöver arbeta, hur ska vi annars få tak över huvudet och mat på bordet? Frågan är hur mycket, och vad som ska vara betalt.
Så vad Paulsen och Sonnegård träter om är alltså lönearbetet. Och där har det hänt en del sedan den lagstadgade 40-timmarsveckan infördes för drygt 40 år sedan. Inte med arbetstiden, den är densamma och har snarare ökat om man ser till det växande övertidsuttaget. Produktiviteten har också ökat rejält, men frukterna av den fördelas allt mer ojämlikt. Så att istället för att ta ut produktivitetsökningen i kortare arbetstider och högre lön reses nu alltså krav (ofta från sådana som gärna arbetar mycket och länge) på att vi måste jobba mer och längre. Samtidigt står stora grupper i samhället utanför lönearbete. Min slutsats är att det handlar om makten över våra resurser.
Jag tycker programmet är sevärd, trots en del kritik som rests mot formen.
Kommentarer