Jag avskyr skvaller. Jag älskar skvaller.Ryktena om vem eller vilka kulturpersonligheter som är förebild till den självupptagne Hugo Rask har tagit bort en del av magin kring Lena Anderssons August-prisade Egenmäktig förfarande. Det är annars en roman av en typ – med teman som avvisning – jag tvekar att läsa. Nu har jag i alla fall skaffat den.
***
Under William Shakespeares levnad genomgick det engelska språket en intensiv utveckling. Upptäckten av nya kontinenter och den accelererande handeln och sjöfarten bidrog till att engelskan tog intryck av främst italienskan, spanskan och portugisiskan men också från kulturer längre bort. Den snabba tekniska utvecklingen skapade sin vokabulär. Den första engelska kompletta bibelöversättningen trycktes 1535. Boktryckarkonsten utvecklades snabbt och möjligheten att trycka och sprida böcker gjorde att en rad av tidens klassiker och renässansens humanistiska skrifter snabbt gjordes tillgängliga på engelska: Plutarchos, Montaigne, Machiavelli, Boccaccio, Dante. I denna språkliga turbulens föddes, undervisades och verkade William Shakespeare …
Till detta kan läggas ett reformerat skolväsende och den kommersiella teaterns födelse, en teater inom vilket Shakespeare verkade som skådespelare, författare och regissör hela sitt yrkesverksamma liv.
Calle Pauli recenserar tre nyutkomna böcker med anledning av 450-årsjubiléet av den store dramatikerns födelse. Peter Brooks avfärdar spekulationerna om att Shakespeare med hans enkla bakgrund inte skrivit sina verk som utslag av snobberi. Ingen ifrågasätter att bypojken Leonardo da Vinci skapat sina verk. De stora genierna växer inte ur ett vakuum
***
Färgstarka drömmar varje natt. Jag vandrar i städer, flyttar och ställer i ordning lägenheter som påminner om platser där jag bott. I en dröm träffar jag en kollega och berättar om en annan dröm jag haft osv. I en annan blir jag jagad av en trubadur som visar sig vara en våldtäktsman med kofot ombord på ett last- och passagerarfartyg. Vi seglar längs en flod fram till en damm med en kaj.
***
Vi sitter vid middagsbordet, diskuterar barnuppfostran, barnen, deras respektive och jag. Jag har hört Tony Irving i radions P4 berätta om några incidenter han retar sig på, en kvinna som med bar överkropp gick i mittgången på en stor flygjätte och ammade sin baby, hur en annan föräldrar bytte blöjor på sin lilla telning på sätet bredvid honom och slutligen hur han och hans partner varit ute en kväll för att äta en middag i lugn och ro och hur tre barn sprungit runt på restaurangen medan deras föräldrar suttit och plockat med sina mobiler. Med i studion var Louise Bratt Tidmarsh chefredaktör för Vi föräldrar. Jag delar inte Tony Irvings engelska syn på barnuppfostran att barn ”inte ska synas och inte höras” men börjar till slut reta upp mig på journalisten som söker efter varje argument till föräldrarnas försvar. Jag tänker, om hon åtminstone kunde erkänna att det finns en konflikt här, motstridiga intressen och det inte bara kan barnens och föräldrarnas behov som ska gälla. Då kanske vi kan få en dialog, istället öppnar sig en avgrund mellan individer som alla hävdar sin rätt. Så bygger man inga samhällen. Om det kan vi enas runt middagsbordet.
Efteråt slår det mig med vilken självklarhet vi säger till barnbarnen att var lugna när vi går in den fina inredningsbutiken på Hästgatan i Visby. Men så står där också porslinsföremål värda tusentals kronor.
***
Radions Medierna har letat fram Jan Guillous slutbetyg från Solbacka, något Paul Frigyes hade kunnat göra på en förmiddag. Och därmed rätas det frågetecken ut som bland Erik Wijk pekat på i Dagens Nyheter. Nu kommer ingen att kunna läsa boken utan att undra vad som är sant och vad som är obekräftade rykten och därmed faller hela boken som Guillou triumfatoriskt uttryck det. Frigyes verkar ha fallit offer för sensationsjournalistikens gyllene regel: ”Kolla aldrig en bra story, för då kanske den spricker.” Och till skillnad mot många andra har han haft fri tillgång till objektet för sin granskning. Sorgligt men oförlåtligt. Nu drar Norstedts tillbaka boken helt.
***
Jag sitter i köket med en kopp varmt honungsvatten. Skriver. Det snöar ute. – 3 grader. Vintern har äntligen kommit. Jag är förkyld. Inget allvarligt. En lättare förkylning innebär en sorts undantagstillstånd. Jag vänder på dygnet. Alla rutiner upphävs för några dagar. Det tvingar en att varva ner och, hämta kraft. Jag trivs.
***
Jag läser i bladet att en anställd blir i genomsnitt avbryten 60 gånger per dag. I genomsnitt jobbar han eller hon koncentrerat sex (6) timmar i veckan. Som egenföretagare borde jag alltså ha en fördel, dessvärre är det bara de sex timmarna jag kan ta betalt för. Men jag slipper i alla fall avbrotten.
***
Jag drömmer att jag går ner för trapporna till tunnelbanestation. Plötsligt ser jag perrongen till vänster. Trappan jag går på mynnar ut på spåret och ett tåg kommer rusande mot mig. Sen susar det förbi vid sidan av trappen.
***
Tre ambassadörer framträder på DN Debatt och talar mot ett svenskt Nato-medlemskap. Jag ska inte upprepa deras argument, artikeln talar bra för sig själv. En poäng värd att framhålla – inför dem som tror vi kan ersätta ett svenskt försvar med Nato – är att organisationen kräver att medlemsländerna ska avsätta 2 procent i försvarskostnader. Sverige har idag 1,2 procent. Höjer vi till två procent är vi ett stort steg närmare ett självständigt försvar. De som talar varmt om Håkan Juholt bör minnas att det var han som drev igenom avskaffandet av värnplikten. För övrigt anser jag att Gotland ska försvaras.
***
Ambassadörernas artikel får mig att minnas folkomröstningen för tio år sedan. Hur ekonomer och statsvetare talade mot svenskt medlemskap i EMU den gången och i många fall förutspådde det som senare kom att inträffa. Helt andra tongångar den gången än när det gällde EU-frågan. Kommer vi att få se en repris?
***
Var och varannan natt återvänder jag till huset vi bodde i så många år när barnen bodde hemma. Antingen är vi på väg att flytta eller så är vi tillbaka tillfälligt och har lånat huset av dem (oklart vilka) som köpt det. Omgivningen är sig lik i grundstrukturen men detaljerna skiljer; vägarna, sjön, busshållplatsen finns där, men husen är andra, ligger tätare, backarna brantare. Jag skull kunna rita upp en karta av detta landskap.
Vi packar, bygger om, fixar i ordning för dem som ska flytta in. En känsla av uppbrott. Någon gång cyklar jag in till stan genom förorter som liknar södra Stockholm, men ljuset är ett annat (för att citera Ivar Lo-Johansson). Ibland har vi hund. Sonen och jag inspekterar ett plåttak som börjat flagna och behöver målas.
***
Jag läser i Svenska Dagbladets alltid läsvärda näringslivsbilaga om bostadsrättsföreningar som tillämpar 1000 års avskrivningar på sina tillgångar. Allt för att hålla nere månadsavgifterna och kunna visa upp fina räkenskaper för potentiella köpare. Nu har revisorernas organisation FAR slagit larm. I fortsättningen ska all avskrivning vara linjär, max 100 års avskrivning ska tillämpas på en fastighet, säger Riksbyggen i ett internt cirkulär. Månadsavgifterna i nybyggda fastigheter kan stiga med upp till 30%. Nu växer oron i branschen. Ska bostadsbubblan spricka nu? Tänk om ingen vill köpa när avgifterna stiger?
***
Medicin med Mosley. Rader av myter punkteras, andra sanningar etableras. Gedigen public service från BBC, genomarbetat och underhållande. Men varför sänder SvT så sent? Halv elva på söndagkvällarna.
***
Hör om en ung man från Gotland som flyttar tillbaka till ön efter att ha bott hos sin äldre bror i en etta Stockholm. Där hade han jobb, men ingen egen bostad. Nu bor han hemma hos sin far igen på ön, har tak över huvudet men inget jobb. Sverige 2014.
***
Kajsa Ekis Ekman, som alltid läsvärd, i DN om nyliberalismen som falsk ideologi. I själva verket strävar allt kapital efter monopol. Storföretagen är interna planekonomier med diktatoriskt ledarskap. Marknaden som en myt för underklassen. Kanske är det först med den verkliga kommunismen som marknaden kan återupprättas. Intressant tanke, som jag delvis återfinner hos Anders Björnsson i hans bok Den krypande kontrarevolutionen.(CKM-förlag)
***
FAR backar om avskrivningar på fastigheter. Frågan begravs i statliga bokföringsnämnden till efter valet. Efter oss syndafloden.
Kommentarer