Noterat nov-dec 2013

I en intervju svarar Martin Schibbye på frågan hur den ondska han och Johan Persson upplevt under sin tid i öknen och fängelset påverkat hans syn på människan:

Det finns nån form av mytbildning, att stänger man in 200 människor i ett skjul och så ger man mat för 50, då kommer 100 att slå ihjäl de andra 100. ”Så funkar människan, människan är egoist, yadi, yadi.” Vi har ju suttit i ett sådant skjul med 200 pers, där det bara funnits mat för 50 och man slår inte ihjäl varandra. Man hjälps åt. Man delar på maten. Det ger nånstans hopp om mänskligheten, även om man upptäckt det i ett av de mest för jävliga fängelserna på Afrikas horn. Den myten om hur vi människor är mot varandra i utsatta situationer, den har vi fått se krossad. (En bok En författare , UR 26/10 2013)

***

”Statistik lugnar alltid”. Leif GW Persson i Veckans brott, SvT.

***

Janet Yellen spås bli ny chef för FED, USA:s centralbank. ”Hennes forskning rör arbetsmarknaden, där hon bland annat har visat att lägre löner leder till lägre produktivitet eftersom de som arbetar känner sig underbetalda”, skriver Svenska Dagbladet Näringsliv (10/10-13). Ska bli intressant att se hur hon närmar sig den amerikanska arbetsmarknaden.

***

Telefonsvararen på Alla helgons dag: Min mor, 81 år på väg till Barcelona, ringer och önskar ”Glad Halloween”.

***

Åsa Linderborg ger nytt bränsle i debatten om vad man ”får och inte får göra” vid dramatiseringar av böcker (SvD 3/11-13, Aftonbladet, se också min blogg om Monica Z). Linderborg menar att det är nyanserna som försvinner, att en pappa både super och försöker hålla ordning i hemmet, att hon själv som tonåring med den uppväxten kunde vara skötsam, mamman blir en parodi på 70-talsvänstern Som vanligt alltså. Kristian Lundberg spinner vidare i Aftonbladet (Vem äger min sanning?):

Och ja, jag har sålt rättigheterna till den ena eller andra texten, rättigheterna innebär däremot inte mandat till att omtolka eller förändra och förvandla den texten. Den pedofil som vi kallade för Carolibögen kan inte plötsligt bli till en mysfarbror som bjuder på choklad, även om jag har sålt mina rättigheter, för i samma sekund som jag sålt min text så har jag också köpt regissörens skyldighet att genomföra gestaltningen på ett sätt som motsvarar känslorna i min text. Det är mycket enkelt. Ja, den utomstående som skall arbeta med en text köper rättigheterna, han får omförhandla innehållet och skapa dramatiska scener, självklart. Det han inte får göra är just att förvandla min mor till en lycklig hemmafru eller låta en död narkoman bli till en glad busschaufför, den skyldigheten hos regissören har jag köpt i samma sekund som jag sålde min text.

***

Jag läser Björn Elmbrants ledare i Dagens Arena, det som är verklighet i Grekland kommer nu också som utredningsförslag från vårt eget finansdepartementet:

Förra månaden kom budgetprocesskommitténs förslag. Kommittén, för säkerhets skull ledd av finansdepartementets budgetchef, föreslår att alla lagförslag som har en tydlig påverkan på anslagen, ska undandras politisk debatt.

***

Var jag inte en av killarna som knuffade den där flickan i vår mellanstadieklass så att hon slog bakhuvudet i väggen och sprang gråtande därifrån? Hur många var vi? Och hon? Ensam utlämnad. Var blev hon av? Såna minnen väcker också Anna Odells film.

***

Kajsa Ekis Ekman kommenterar sylvasst den omvandling Nelson Mandela genomgått i våra medier från väpnad befrielsekämpe(=terrorist) till pacifist. Och med all respekt för hans liv och gärning, frågan är om hyllningskören i väst varit lika stor om han och ANC inte låtit Världsbanken och Valutafonden diktera Sydafrikas ekonomiska politik, en politik som nu visar sig i ANC-ledarnas utsvävningar och korruption, och i kåkstädernas fortsatta armod. Men hans storhet går inte att förneka. Det första jag tänker på är det jag läste i biografin över Den unge Mandela, om inställningen till samarbetet med vita (främst kommunister) och färgade motståndare till apartheid på 1950-och 60-talen. Skulle kampen i första hand föras med etniska förtecken, dvs. svarta mot vita, eller gällde frågan demokratin och att samla alla krafter oavsett hudfärg. Det andra jag tänker på är de sanningskommissioner som inrättades efter apartheidens avskaffande under ledning av Desmond Tutu, där mörkermännen fick konfronteras med sina ogärningar En metod som i bästa fall kan leda till att ett land inte slits sönder av hämndaktioner. Men vila i frid Madiba, 28 år i fängelse är en ofattbart lång tid.

***

Apropå Kajsa Ekis Ekman hör jag henne tala på ett seminarium på Socialistiskt forum på ABF i Stockholm om varför man bör läsa Karl Marx Kapitalet (aktuell i nyutgåva på Arkiv förlag). Hur Marx visade att världen går att förstå, detta i en tid präglad av postmodernism och subjektivism, och hur det hjälpt henne att orientera sig när hon skrev sin bok om prostitution och surrogatmödraskap (Varat och varan) och i skildringen av den grekiska krisen (Skulden). Båda böckerna utomordentligt läs- och tänkvärda för övrigt. Läsningen av Marx hade också lärt henne att se det subjektiva i vänsterns syn på ägandet, som den uttrycks i kritiken mot utförsäljningen av allmännyttan, dvs. att det är ”fel att äga”. Det är inte ägandet i säg som är felet, menade Ekis Ekman, det är att ägandet övergår från gemensamt till ägt av bankerna.
Med på seminariet var även Mats Lindberg (tidigare Dahlkvist) som skrivit en introduktion till nyutgåvan av Kapitalet. Han menade att man ska börja läsa i kapitel åtta om industriarbetarnas villkor. En bekant berättar hur Lindberg nyligen hållit ett välbesökt seminarium på Göteborgs universitet i samma ämne. Kanske att det våras för den gamle Marx.

Jag önskar hursomhelst att Ekis Ekman vill skriva en bok i ämnet.

***

På samma forum samtalade Jonas Sjöstedt och Po Tidholm (aktuell med boken Norrland, har förresten alltid trott att han hetat P O, så icke) på temat Landsbygdens öde. Sjöstedt pragmatisk, framtidsinriktad, Tidholm mer dystopisk. En givande kombination av två personer som båda brann för sitt ämne. Sjöstedt beskrev hur det i centrala Umeå öppnat tre nya vårdcentraler samtidigt som sjukstugorna läggs ner inne i landet, Po Tidholm talade om utvecklingen av sin barndoms Arbrå, från folkhemsdröm till spökstad. Kommunpolitikerna är i princip bakbundna, lösningarna finns på riksplanet, om jag förstod Sjöstedt rätt. Men så länge kampen om den politiska makten i vårt land i praktiken handlar om 700.000 väljare i storstäderna lär landsbygden lämnas åt sitt öde. Jag köper Tidholms bok.

***

Vetenskapens värld har i två program i SvT skildrat utvecklingen av mänskliga robotar och artificiell intelligens(f.ö. samtidigt som samma kanal sänt fortsättningen på serien ”Äkta människor”). I vetenskapsprogrammet talas om framtida användningsområden inom äldrevård, hemservice osv. Idel idyll. Jag tänker krig och sex, områden som drivit på den tekniska utvecklingen under det senaste århundradet. Så lär de flesta betalningsmodeller på internet ha sitt ursprung i de välbesökta porrsajterna.

***

Jag läser i bladet att Colin Wilson är död. Jag läste The Outsider sommaren 1968. Jag jobbade på postgirot den sommaren. Var 17 år och kände mig utvald. En outsider. En engelsman, Chris, bodde hos mig en vecka den sommaren, han tipsade om boken som han nog menade var böckernas bok. Som tack för mat och husrum köpte han Jethro Tulls första album till mig som present. Vi växlade några brev senare. Något otippat blev Wilsons bok en merit när jag långt senare sökte och fick jobbet som kulturredaktör på Folket i Bild/Kulturfront. Nils Granberg blev en varm förespråkare sedan han sett att jag nämnt Colin Wilsons bok i en liten betraktelse över min väg till boken. Samtidigt körde jag buss och försökte sköta mitt jobb som frilansande förlagsredaktör.

***

Knappt hade jag hunnit stänga datorn efter att jag skrev mitt inlägg om agenterna, författaren och bokbranschen så förkunnade Norstedts att David Lagercrantz ska skriva en fortsättning på Stieg Larssons Millennium-trilogi. Har vi då den slutgiltiga lösningen på frågan om författarens förhållande till förlaget? Lämnar författaren, eller dör, så fixar man en ny, som tar vid där den förre slutade. En författare som vill slå vakt om sina och de efterlevandes intresse får se till att varumärkesskydda sina personager (eller sig själv om han eller hon skriver i jag-form). Ytterligare poäng är att det, enligt David Lagercrantz, var hans agent Magdalena Hedlund som kom med idén om en fortsättning. Nästa steg kanske bli att agenterna gör upp med förlagen direkt om sina idéer så kan man plocka upp en författare från universitetens skrivarkurser.

***

Är Jan Björklund en parodi på sig själv? Visst ungarna ska sköta sig och komma i tid. Men att detta skulle vara det stora problemet i den svenska skolan så att en utredning måste tillsättas i spåren av den för Sverige så katastrofala Pisa-undersökningen. Vems fel det är? Bengt Göransson påpekar lite oförsynt  att resultaten i grundskolan blev bättre ända fram till början av 1990-talet. Gunnar Ohrlander (salig i åminnelse) skrev med Den gudarna älskar, den hittills bästa bok jag läst i skolfrågan.

***

"Pisa mäter inte kreativ förmåga", skriver Kunskapsskolans grundare och styrelseordförande Peje Emilsson och bolagets vice vd Odd Eiken på DI Debatt och låter som en parodi på den flumpedagogik Björklund satt sig i sinne att bekämpa .

***

Jag redigerar ett manus om några av människans mörkare sidor. Så när jag får anledning att googla "gangbang" vill den stora sökjätten inte vara med. Är det ett tillfälligt avbrott eller? Jag tänker på alla udda sökningar jag gjort från denna dator, i jobbet eller av allmän nyfikenhet, och undrar var i datormolnet de finns lagrade. Var 2013 år då vi definitivt förlorade vår oskuld inför internet?