Tankar i trappen

En gräsmatta. Några planteringar. Buskage. Stenhus på båda sidor om en liten innerstadsgård. Ett lågt staket ut mot den trafikerade gatan. Något rasslar. En skugga skymtar förbi mellan två buskar. *** Mat, jag behöver mat. Ett papper som prasslar där framför mig. Jag känner den lockande doften; ett avtuggat hamburgerbröd med en bit kött. Jag anar att andra har samma mål som jag. Snabbt. Jag hugger tag i det jag kommer åt och drar med mig in i busken. Ett par röda ögon och andedräkten från en rival. Jag vänder ryggen till för att skydda mitt byte och sväljer snabbt det jag kommit över. Anar en besviken suck vid min sida. Jag brukar inte dela med mig. Ibland är vi flera som får syn på något ätbart samtidigt, då gäller det att vara först. Men egentligen behöver vi inte slåss om maten. I kvarteret där jag håller till är det alltid nån gammal dam som strör ut bröd på marken. Till fåglarna. Tror hon ja. Okej, först kommer några småfåglar, sen duvorna, ibland dyker nån mås ner från ovan. S...

– Hörru professorn, har du läst nån bra bok nyligen? Han tittar menade på sina kompisar. – Ha, ha, ha. Alla skrattar. – Va, kan du inte svara? Få se, vad är det här för nåt? Han sliter den tummade pocketboken ur min hand. – ”Colin Wilson, The Outsider.” Kolla har ni sett. På engelska också. Killen tror han är nåt. – Här ska du få för outsider, professorn. Han knuffar mig lätt i bröstet. Jag försöker vända mig bort men ramlar mot nästa grabb i gänget. – Va fan gör du? Knuffas du, din djävel. Han puttar mig i sin tur lätt mot nästa, och mot nästa. – Professorn, professorn, professorn! skanderar dom i kör medan jag vacklar som en sandsäck mellan plågoandarna. Till slut faller jag i gruset. Det sista som händer innan de går är att en av dem trampar sönder mina glasögon. – Så nu kan du fortsätta läsa, din jävla loser *** Colin Wilson. The Outsider . Gollancz 1956. Andra bloggare om  litteratur